Kom igen nu Smurfen detta klarar du ju galant. Heja Ghostbusters !

Nu finns The_Beginners i Värld 2 också
Så nu blir det dubbelt så mkt hjälp till nya spelare ^^

Men just nu står TB’s salar tomma och säger man något ekar det…

Ja är en gammal spelare inom främst Travian som sen hittade hit och fann ett spel i god anda med mest bra spelare som inte gnäller över attacker

Lägga fram speciell spelare gör inte jag då jag inte anser det viktigt, viktigast är att så många som möjligt har ett trevligt spel med andra och detta har många vet jag

MVH

Klanen för alla nybörjare, The_Beginners, är tillbaka! TB kommer starta i båda världarna men finns än så länge bara i Värld 1 ledd av Legenden, som heter KWModerator_Legenden i spelet.

Denna klan är fredlig och vill helst inte ha några krig då vi lär upp nya spelare hur man spelar. Det uppskattas även om andra klaner låter oss vara Vi godkänner alla fredsförslag.

Om någon från TB anfaller så är det klart man får attackera tillbaka men det bästa vore att kontakta mig så ska jag försöka lösa konflikten på fredlig väg.

De flesta klaner har en minimigräns i nivå, The_Beginners har en maxgräns i nivå. Det betyder att man får gå med i klanen redan i nivå 0 men vi kan inte ha kvar er längre än till nivå 15 för då anses ni som tillräckligt bra för att kunna klara er utan TB’s hjälp. Undantag kan göras om det kommer någon som vill vara med och hjälpa de nya spelarna.

Ni som är mentorer kan även få ut nåt av klanen Eftersom klanen kommer bestå av nya spelare så kan ni kontakta dessa spelare och hjälpa dem om ni vill

Ni mentorer får gärna tipsa dem nya spelarna om klanen om ni vill I de fallet vinner båda parter på det och spelaren/spelarna får extra mycket hjälp ^^ Det vinner även KhanWars på att få fler spelare som stannar

Skål! För alla nya spelare som gör KhanWars mer intressant!

//Legenden, ledare för The_Beginners.

Härligt att se alla duktiga spelare på svenska servern

Vilka kämpa takter, bara på 48 timmar så ser det ut så här:

Värld 1  (just nu x20 speed)

Värld 2 (just nu x10 speed)

Mer Top 10 kommer senare i spelet,

ska bli riktigt kul att följa båda världarna!

Lycka till i spelet alla

Nu har vi nystartat  khanwars.se

Värld 1:  Pågår från 7 April till 7 Juli

Värld 2:  Pågår från 7 April till 7 Oktober

Var med från starten och bli en av dom bästa i spelet!

http://khanwars.se

Lycka till

Ni missar väl inte vårt fina Spelforum?

http://xs-softwareforum.gamingworld.se/forum

Där hittar du allt om våra spel:

- Khanwars.se

- Nemexia.se

- Streetmobster.se

- Ladypopular.se

- Penguinfarmer.se

Street Racer (på Facebook)

Nu är det dags att skriva en Kw histora här. =D

En fin vårdag i 2009 visade Collie´s   kompisar ett Online strategi spel vid namn KhanWars (Kw) som såg  ganska roligt ut. Collie hette då “Undercat” på kw och spelade först i värld2.

Efter 2 veckors spelande så skapade jag klanen “Bradiyus” som blev den första klanen i min egen “klan kedja” först joinade bara min IRL kompisar klanen. men sedan kom spelaren Näss som skickade utt ISM medelanden som lockade många spelare till klanen.

Massor av spelare ansökte till klanen. Efter några dagar ansökte Djingis (Apocalypse)  till klanen och skaffade bekantskap på kw.

Den 2 Juni 2009 slutade mina IRL kompisar spela Kw, men jag fortsätte spela kw.  =)

Den 24 Juni 2009 blev det omstart av Värld1 (speed). Jag regristrerade mig kl 15:00 den dagen under namnet |Collie| som jag heter nu.

Jag skapade klanen “Bradius-Speed/ Bradius-S” där och träffade många spelare där. Vi blev fiender med klanen “TB” och krigade i 2 månader officielt krig.

Jag lyckades undvika att bli farmad den rundan utom på slutet då jag fick en attack från Rogges som utplånade min armé.

Jag lämnade klanen Bradius-S 2 veckor innan nästa omstart blev och gick sedan med i AoST (dotterklanen till MoST)

Sedan blev det omstart av Värld2 den 27 Augusti då jag hette “Kollibri” spelade fram till nån gång i oktober 2009 då 13thLegion farmade mig 3 ggr per dag.

24 September var det dags för runda 4 i värld1. Jag började spela och blev Vice Ledare i STA (Sun Tzu Ancentors). När jag  kom till lvl 25 så blev jag farmad. Jag blev farmad av olika spelare i 3 månader men lyckades hålla mig på Topp50 i 2 månader och 20 dagar när jag var farmat. Slutade på lvl 31 ( 65 000 000 Xp)

Sedan kom nästa omstart (24 Feb) med spökslotten och gick med i klanen “Vargarna”.

MvH

Collie

Sådär ja, då var det väll min tur att skriva en liten historia om min Khan Wars upplevelse.
För det är vad det är och har varit, en upplevelse.
Jag vet att jag är lite sen med texten och det ber jag om ursäkt för, jag har sökt sommarjobb under kvällen och det är ganska svårt.

Men nu, åter till min lilla berättelse….

Det hela började för lite mer än ett år sedan då jag som jag har en vana att göra, bara surfa runt.
Jag kom till en online spelsida (jesper.nu) och där klickade jag mig runt lite tills jag hitta något som hette Khan Wars.

Det såg genast väldigt lockande ut så jag tänkte att det måste jag testa. Och det gjorde jag, i början gick det segt.
Jag kunde inte så mycket det mesta verkade främmande och lite konstigt men samtidigt väldigt intressant.
Jag insåg efter ett par dagar att detta inte var ett spel som man spelade själv för då skulle man gå under, man gick med i klaner som sedan skapade allianser och startade krig.
Helt ny i spelet så gjorde jag samma som många nya spelare säkert gör, började ansöka från toppen av listan i klanranken, började med nr1 och gick sedan neråt under tiden de svarade nej till min ansökan.

Tillslut kom jag till en klan (Tyskarna tror jag att den hette) och det var där jag började förstå hur spelet fungerade. Där fanns det lite folk som hade spelat åtminstone lite grann innan och det kändes bra att ha lite mer erfaret folk med sig.
Så där stannade jag i några veckor, jag lärde mig ganska snabbt hur man spelade och de olika funktionerna.
Men så hände något, klanens ledare hade tröttnat (han som hade gett mig mest tipps och förslag).
Orolig inför framtiden så började jag planera framåt, det var uppenbart att ingen klarar sig ensam i detta krigens spel.

Så jag gav mig ut på jakt igen, och den här gången kom jag till en klan vid namn GKA som var en dotterklan till GK.
Och här stannade jag under resten av min speltid i Värld 2.
Jag fick mängder av information och skapade vänskapsband med mängder av spelare.

Man började från början med endast 1 slott men sakta men säkert fick man lära sig mer och sedan fick jag redan på att man kunde ta fler slott om man byggde orden och adelsmän.
Sagt och gjort så gav jag mig ut efter första närmsta inaktiva slott (då jag hade fått lära mig att de första slotten ska ligga nära ens huvudstad som inte kan tas över)

Eftersom man måste kriga för att växa sig större fick jag även reda på att en av de bästa sätten att dra in resurser var genom att “farma” fiender, vilket innebar flera attacker på en underlägsen fiender (oftast en inaktiv spelare). Jag lärde mig också att det bästa sättet att farma inaktiva var genom att skicka ut 23 st lätta kavallerier. Detta förutsatte förstås att fienden inte hade någon mur runt sitt slott för då gick det hela åt skogen och samtliga trupper dog då de inte gjorde någon skada mot muren.

Och detta var ett misstag som jag gjorde om och om och om igen. Men tillslut efter en hel rad motgångar lärde jag mig och tog det lite försiktigt.
När världen “gick vidare” kom jag att börja kriga mot mer jämstarka fiender. Detta var en helt ny upplevelse, helt plötsligt behövde man använda sig av taktik.
Detta var något som jag tyckte var lite jobbigt för var man inte bered kunde saker gå käpp rätt åt helsike. Man tänkte sig inte för och ens trupper blev manglade av en större armé men det är bara att hoppa upp i sadeln igen och bygga upp trupperna igen och köra på. Planera och sedan få sin hämnd.

Det finns få saker i livet som är lika tillfredsställande som känslan man får när man planerar och diskuterar fram strategierna och sedan hur det hela slår ihop och krossar fienden.
För genom uthållighet, styrka, samspel och taktik kommer man alltid att segra!

Vissa av de i GKA som jag började spela med spelar jag med än idag och jag kommer förmodligen aldrig att glömma dem eller de upplevelser som jag har fått i spelet.
Jag är väldigt glad att jag kom i kontakt med detta spel som jag anser är ett av de absolut bästa online spel som jag någonsin har spelat, vänskapen, planeringen, strategierna, debatterna och en konstant förändrande teknik gör att detta är mitt favorit spel och jag tipsar det  till alla, det spelar ingen roll om du är man eller kvinna, 8 eller 80. Alla kan spela detta och njuta av upplevelsen precis som jag.

Klockan är nu väldigt mycket för en trött tonåring så här med tackar jag för min lilla berättelse och hoppas att fler kommer att börja spela och att du/ni som har läst detta har funnit det åtminstone någorlunda intressant och i alla fall testar på Khan Wars då jag betvivlar att du kommer att ångra det.

Glada och trött hälsningar Zilent

Han blinkade mot det starka ljuset. Vart hade han hamnat nånstans nu?

För bara ett ögonblick sedan hade han precis tagit steget ut från sitt befälstält, på sin huvudö, för att kontakta sina allierade innan de skulle påbörja det avslutande anfallet mot de minst sagt ohyffsade franmännen på havet.

Nu helt plötsligt stod han på en kulle och blickade ut över en böljande dal, i vad som verkade vara gryningen. Hur kom han hit och vad var det som förde honom hit? Frågor som han förstod på en gång att han inte skulle få svar på, i varje fall inte denna dagen. Ja just det, vilken dag är det? Vilket datum?

Oviss om alla frågor och eventuella svar, började jag gå ner mot en liten stad som jag såg en bit bort i dalen. Jag beräknade att det skulle ta mig minst 4 timmars rask promenad, innan jag skulle vara framme, under tiden skulle jag prova tänka ut några av de svar jag så desperat ville ha reda på. Jag var inte så ängslig över min minst sagt prekära situation. Jag hade varit med om knepigare saker under min än så länge långa livstid. Det fanns andra i min bekantsskaps krets som inte hade uppnått de 39 år som jag själv uppnått.

När jag 4 timmar senare hade kommit fram till utkanten av staden hade jag inte träffat på en enda person, vart var allt folket? Jag såg inte ens till några när jag klev innanför stadsgränsen, porten stod öppen och inga vakter. Det var inte någon ute, så Jag valde att gå vidare mot det som jag trodde var samlingsplatsen för staden och då närmade mig mitten på staden så hittade jag folket i staden. De hade samlats på torget för någon form av möte.

Jag tog tag i den närmaste människan som fanns till hands. – Vilket datum är det, och vart är jag?

- Det är året 2009 och datumet är 10 november, hurså?

- Inget, sa jag och gick vidare mot mitten av torget. Undrar vad dom gör här, funderade jag. Jag hörde hur folket pratade om vem som skulle lyckas. Lyckas med vad undrade jag?

Jag såg att det hade samlats en liten grupp folk i närheten av ett bord. Vad håller de på med här? En stor och skäggig man klev fram till bordet. En gammal man, som hade en knepig hatt på huvudet, började flytta omkring 5 stycken stora kärl på bordet, medan man satte en bindel på mannen. Efter en stund slutade den gamla mannen att flytta runt kärlen och man tog av den store mannen bindel.

- Nu är det din tur att pröva lyckan, se den gamle mannen. Det gick ett sus genom folksamlingen. De store mannen tittade noga på kärlen. Vad är detta, undrade jag. Han ser ju nästan skräckslagen ut? Den store mannen tittade på kärlen för att sedan peka på det som var längst till höger från honom sett. Den gamle mannen lyfte fram det till honom. Försiktigt stoppade han ner sin ena hand i kärlet, för ett sekunden senare bli helt likblek och utstöta ett hjärtskärande vrål. Vad i hela friden? Han slet upp sin hand och fastsatt i den var en gigantisk tusenfoting, som hade sina käkar djupt inkörda i mannens hand. Han föll ihop i kramper, för att bara några sekunder senare bli helt stilla. Mannen var död.

Den gamle mannen vände sig mot folksamlingen, medan man bakom hans rygg lyfte upp den döda mannen och bar bort honom, och höjde sina händer. Folket som hitills hade varit upprörda och mumlat med varandra, tystnade. – Finns det någon annan här som vill utmana ödet och på så sätt försöka sig på att överta styret av vår stad?

Ingen i församlingen verkade vara direkt förtjust att prova lyckan. Jag frågade den kvinnan som stod närmast mig. – Vad är detta. Kan man via en tävling vinna herraväldet över er stad? – Ja, då det står i våra gamla lagar, att om den styrande inte lyckats få en manlig arvinge, så ska det avgöras via ödets nycker, vem som ska styra vår stad.

Då jag ännu ej fått full klarhet i vart jag befann mig, men där jag också förstod att utan pengar eller vapen, skulle jag ej heller få reda det jag önskade, så varför inte utmana ödet. Det kanske till och med var så att det var ödet hade placerat mig här just denna dagen av en viss orsak. Kanske ödet ville nåt speciellt med min framtid? – Jag kan prova utmana ödet, sa jag högt. Folket som stod omkring mig, backade ett par steg bort, lämnade mig i en cirkel av ingen mans land. – Vem är du, frågade den gamle mig. Ja, vem är jag tänkte jag. Jag ville ju inte avslöja mitt riktiga namn. – Jag går under namnet Lazareus, sa jag. – Vart kommer du ifrån, frågade han mig. – Jag kommer från landet västerut, och har varit på vandring ett bra tag nu. – Okej, kom fram här, sa han. Jag gick fram mot bordet, folksamlingen klövs som om en kniv hade skurit upp ett tyg, och beredde plats hela vägen fram. Jag kom fram till bordet och framför mig stod det nu 5 nya stora kärl. Den gamle började flytta runt kärlen och någon annan satte på mig en ögeonbindel. Den satt åt hårt och jag hade inte en chans att se nåt, bara lyssna på ljudet av skrapningarna när den gamle flyttade runt på kärlen. Sen tystnade det och man tog bort min ögonbindel. Framför mig stod nu alla 5 kärlen uppställda på rad. Vilket ska jag välja? Den gamle tittade noga på mig. – Vem är du, och varför gör du detta? Vad tror du att du skulle kunna uppnå med den makten detta skulle kunna ge dig? Ja, vad är det jag vill ha ut av detta? Herregud, inte ens jag vet säkert vad jag hoppas uppnå. – Jag tror mig kunna skapa en fridstad av välmående och rättvisa, drog jag till med. Han drog upp pannan i en förvånad blick, för att sedan sänka sitt huvud. När han bara sekunder senare lyfte blicken igen, så tittade han mig stint i ögonen. Han tittade ut över folkmassan och sedan på mig igen.- Gör det val, sa han, men prova hålla dig mitt på stigen i ditt sökande. Vad menade han med det, tänkte jag? Han nickade ytterst försiktigt, bara lite grann mot kärlet i mitten, utan att nån annan i gruppen kring bordet märkte det. Provade han lura mig? Eller ville han nåt för egna orsaker?

Jag pekade på kärlet i mitten, och den gamle fick en liten ryckning i ena mungipan, för att sedan lyfta fram kärlet till mig. Jag stoppade försiktigt ner min hand, bara väntade på ett hugg, men det kom inget. I botten på kärlet låg en sten av något slag. Jag drog sakta upp min hand igen. Det var ingen sten det var en smaragd! Den gamle ser smaragden och vänder sig sedan mot folkmassan. – Han är den utvalde, han hittade maktens smaragd. Ett vrål stiger från folket kring torget och alla börjar applådera och ropa – Vi har en ny härskare!

Detta verkar bli en bättre avslutning än vad jag trodde då jag slog upp ögonen för bara ett par timmar sen, tänkte jag. Jag har helt plötsligt en egen stad, nu återstår det bara att se hur man ska kunna utveckla detta. Vad vill jag ha ut av detta? Svaret slår mig som en blixt, jag ska utveckla detta till att skapa mig ett eget rike för att sedan utveckla det till ett eget imperium. Men det gäller att inte förhasta sig, ett steg i taget. Jag har nu en stad, som jag kan utveckla, sen får vi se om jag kan bygga vidare för att i förlängingen ta över andra städer. Jag är ju inte dum, det måste finnas fler än jag som har samma mål, men det ska inte få stoppa mig, jag ska lyckas.

Redan nästa dag fick jag rapporter från befälhavaren på slottet att man sett kringstrykande spejare, men man visste inte vart de kommit från. Det kan ev. bli svårare att fullfölja min plan än vad jag tänkt mig. Jag befallde att man skulle öka takten på rekryteringen av trupper och intensifiera träningen av de som redan fanns på plats. Jag tänkte då inte ge mig utan strid. För att förbättra oddsen lite, så kom min befälhavare med ett förslag. Alliera oss med nån annan stark härskare, för att tillsammans förbättra våra möjligheter. Han hade hört talas om en härskare vid namn Repel, som tydligen var väldigt ambitiös, men som också hade väldigt sunda värderingar. -Honom borde vi träffa sa jag. Ordnar du ett möte med honom? – Givetvis my lord, sa han. Nu är det bara att vänta på nästa steg.

På kvällen efter att man skickat iväg sina sändebud till store härskaren Repel, satt Lazareus framför brasan och funderade. Kan det vara så att jag kan hitta en väg tillbaka till den plats jag kom ifrån, innan jag hamnade här, tänkte jag? Hur lång tid det kan ta vet jag ju inte, men en sak är säker jag kan inte bara vänta på att nåt ska hända. Jag får helt enkelt prova bygga mig en framtid här i denna världen, då jag inte vet hur långt mitt sökande kommer bli. Men hur ska detta gå till? Jag måste ordna med en plan. – Vakter, hämta hit befälhavaren, skrek jag. – Ja sir.

Då befälhavaren en stund senare kom till mitt rum, hade jag min plan delvis fastställd, men det saknades lite detaljer. – Hur stor armé krävs för att utöka riket? Han tittade på mig överraskat. – Vad menar du med att utöka riket, frågade han? – Jag undrar bara hur mycket trupper vi behöver för att ta över de närliggande rikena, sa jag. – Menar du att du ska ta dom med strid, sa han förvånat. – Ja, har inte det förekommit i denna världen förut, frågade jag? – Jo, jo visst har det förekommit strider tidigare, men varför ska vi gå ut i strid, frågade han.  Jag förstod att jag skulle vara tvungen att berätta för honom om mina planer, i varje fall en del av min plan. Jag visste ju inte hur han skulle reagera om han fick veta hela planen. Så vi satt där och pratade i flera timmar och han kom med vissa inlägg om detaljer, men det verkade som om han ändå inte förkastade min plan, i varje fall så visade han det inte. Efter att vi suttit och vänt och vridit på planen tills vi båda kände det som att vi tagit med alla infallsvinklar och eventuella scenarier, så var det dags att få lite sömn. – Vi sover på detta och så kan vi se i morgon bitti ifall det dykt upp något mer, sa jag. Han nickade instämmande och gick sin väg.

Nästa morgon vaknade jag upp utvilad och pigg. Samtalet från kvällen före låg färskt i minnet. Ja, det kan nog funka, men en viktig faktor kvarstod. Hur skulle den här härskaren Repel se på mitt förslag? Jag gick ut ur rummet och ner till matsalen. -Min Khan, sa vakten. – Khan, sa jag? – Ja, det är ju er titel, herre, svarade han. Jag gick in i matsalen och funderade. Då kan man nog säga att det vankas en gryning för ‘Khan Wars’, tänkte jag och log åt tanken. – Ni verkar vara på bra humör min herre, sa tjänsteflickan som serverade denna morgon. – Jo, tack det stämmer. Jag är på väldigt bra humör, sa jag skrattandes, då jag satte mig till bords för att få i mig en stadig frukost.

Forts kommer senare(detta var kul)